Äldres läkemedelsbehandling

Nyligen kom nya omfattande svenska rekommendationer hur god läkemedelsbehandling till äldre bör genomföras. Det är naturligtvis så att tillämpning av rekommendationerna är viktiga för att den äldre ska få så god livskvalité som möjligt. Äldre tål mediciner sämre än yngre, en del läkemedel är direkt olämpliga för äldre.
Hösten 2010 genomförde SPF Sveriges pensionärsförbund studier som visade att cirka 30 procent av äldre över 80 år använder olämpliga läkemedel. Både PRO och SPF deltog i ett seminarium under Almedalsveckan där okloka listan diskuterades. Nyligen publicerades också en studie där 70 procent av äldre med en hjärt-kärlsjukdom saknade säkerställd diagnos. Problemet är att om man symtombehandlar istället för att ompröva/säkerställa diagnoser blir det lätt behandling med många läkemedel.
Den enskilde liksom kommun och landsting har allt att vinna på om all legitimerad personal använder sin kompetens fullt ut för att optimera läkemedelsbehandlingen.

Patientfall 1

Jag redovisar här ett patientfall som jag granskat som apotekare

Under ett par års tid har patienten på sin vårdcentral behandlats för vad som uppfattades som urinvägsinfektion. Diagnosen urinvägsinfektion ställdes på felaktiga sätt som t ex ful urin som luktar illa och tveksamma symtom. Varför man inte tillämpar nya nationella riktlinjer är en gåta.

Vid min första genomläsning av läkemedelslista och aktuella symtom väcktes misstanke om en dåligt behandlad hjärtsvikt. Hjärtsvikten verkade vara bortglömd eller behandlad med vätskedrivande Impugan. Att behandla med enbart Impugan var felaktigt redan på 1990-talet.

Apotekare med specialistutbildning inom läkemedel och äldre och har tillräcklig kunskap för att ompröva behandling med vardagsläkemedel. En apotekare ser ofta problemet från ett annat håll.

Utbilda läkare är en lösning, men kunskap är färskvara. Ständig uppdatering krävs.