Varför går det så långsamt?

Fortfarande år 2010 är urindrivande furosemid det näst vanligaste läkemedlet till äldre över 85 år. Allra mest används det av äldre kvinnor vilket jag påpekade vid en konferens med Liberala kvinnor för några år sedan.

De här kvinnorna är trötta och orkeslösa med ordentligt nedsatt livskvalité.
De här kvinnorna har stor risk att falla vid behov att kissa nattetid
De här läkemedlen ger törst, muntorrhet och förstoppning
De här kvinnorna kräver besök av nattpatruller i kommunerna
De här kvinnorna kräver omfattande hemvård
De här kvinnorna är överrepresenterade på våra somatiska vård- och omsorgsboenden
De här kvinnorna är svängdörrspatienter på våra sjukhus.
De här kvinnornas diagnoser omprövas inte.
De här kvinnorna symtombehandlas med många läkemedel

Redan 1999 arbetade jag med vår lokala läkemedelskommitté och redan då lyfte vi fram alternativ till urindrivande furosemid.
Kvalitetsindikatorer skrev 2004 att urindrivande furosemid ofta används på oklar indikation .
Läkemedelsverket skriver 2006 att urindrivande furosemid ska man sträva efter att använda endast vid snabb viktuppgång

Varför går förändringen så långsamt? Svaret verkar vara att de får behålla behandling som sattes in för t ex ett högt blodtryck någon gång för många år. Åren går och det ena symtomet efter det andra tillkommer med fler och fler läkemedel. Vad som ligger bakom symtomen utreds sällan.
Idag har jag varit i en kommundel i Västra Götaland där jag som apotekare introducerat ett nytt sätt att arbeta med våra äldres läkemedelsbehandling tillsammans med läkare och sjuksköterskor . En solskenshistoria berättades för mig om en orkeslös äldre dam som nu mår bättre.